måndag 16 november 2015

Vi lider med er...

I fredagskväll hände det man inte vill upplevera.
Glada människor, familjer, vänner går och äter en pizza, ser på fotboll eller lyssnar på ett band som spelar i stan.
7-8 terrorister attackerar dessa med kulsprutor, 150 dödsfall och lika många skadade. Skräck sprider sig som en tsunami och för de överlevande samt anhöriga blir livet aldrig detsamma.
Två dygn senare har skräcken, gråten och frustrationen byts ut mot kämparglöd, för demokrati, för ett fritt europa för en fri själ.
Fega människor, till tänderna rustad med vapen, midjan fylld med bomber för att slippa repressalier anfalla oskyldig människor!
 
Skäms!

fredag 13 november 2015

Halloween...

Jag vet, det är lite sent att prata om det MEN jag såg precis fotot jag tagit av blomman jag fick av min mamma. Helt underbart, tycker jag.
Var så god, det är Halloweng önskar mormor och Nova

Min rara mamma

onsdag 11 november 2015

Portugal - Lissabon

Morgonträning och god hotellfrukost
 
Cabo da Rocka, Europas västligaste punkt

GT med kardemumma och enbär, HUR GOD SOM HELST, middag i slottet, vad mer kan man begära? Nej, inte mycket...

En vacker väldigt lugn stad. Nästa lika stor som Stockholm men med 600 000 invånare, ja nästa hälften! Ingen trängsel, lugna fina människor och riktigt god mat och vackra vyer. Så vill man chilla, läsa en god bok, njuta och varva ner, åk hit!
 
 

onsdag 4 november 2015

måndag 2 november 2015

Nu är alla utflugna...


Det var väldigt tyst i morse när jag vaknade.
Sonen brukar alltid gå upp först och fixa sin gröt och sedan går jag upp, men nu var det ingen där!
Tur att jag har mina fyrfotavänner som pratar med mig på morgonen, annars vete sjutton hur det hade gått...

Den största lyckan är mina barn, så är det bara.
Pontus kom ut lite vingligt med akut kejsarsnitt och banden mellan oss har alltid varit stark. Jag har alltid varit så tacksam för att personalen på KS tog så snabbt beslut när de märkte att navelstängen kom ut före honom, vilket är big no no!
Barnmorskan hette Ingrid och hon satt mellan mina ben och tröck tillbaka både kroppen och navelsträngen så att han inte skulle få syrebrist.
Jag blev nedsövd i hissen och sedan minns jag inget mer, vaknade med en liten skrutt vid min sida. En nästan 4 kilos pojke med boxarnäsa och rött hår som sög på fingrarna, det var en solig dag i maj 1993. Palina fick sin efterlängtade lillebror och alla var så lyckliga över att det gått bra.

Igår flyttade han till söder, har nog inte sett någon så glad och förväntansfull.
Det känns fantastiskt att han känner sådan lycka över att få något eget, även om det är i andra-andra-hand, vilket är dagens boendelösning för ungdomar i Stockholm.

Egen härd är guld värd, så är det bara!