Jag kom över den här texten när jag sökte på "valpen bits" och jag måste säga att det var en befrielse att få läsa din upplevelse.
Nu känns allting mycket bätte och vi gör framsteg varje dag!
Läs och skratt, för visst är det roligt när man har distans till det hela :D
*****************************************************************************
Hur som helst står du nu med din valp vid din sida och du är förtvivlad. Valpen biter sönder dig och din inredning. Den biter så hårt att blodet flyter. Detta var jag oförberedd på. Alla valpar jag träffat har förvisso givit mig bett, men de har aldrig punkterat huden. Men det gjorde Akira, hon högg ordentligt och det blödde. Vad gör man i en sådan situation, när man börjar tycka att ens söta valp egentligen är en pest och plåga? Även här finns det en mängd olika idéer och metoder. För oss har det aldrig varit ett alternativ att bråka med valpen. Dra i nackskinnet, knäppa på nosen eller nypa i baken. Hon slutade bitas ändå. Men visst, olika hundar kräver olika hård behandling. Dock vill jag påpeka att Akira är en väldigt tuff dam som inte ger sig och visar underlägsenhet i första, andra eller tredje taget!
För att få någorlunda bukt med de hemska tänderna strösslade vi hemmet med tillåtna saker. På så sätt fanns det nästan alltid någonting till hands att stoppa i munnen på henne när hon kom med gaddarna i högsta hugg. Men ibland räckte inte det. Hon hade bestämt sig för att det var KÖTT hon var ute efter. Mitt kött, eller möjligtvis husses. Då fick hon vara för sig själv. Fullständigt ignorerad. Om man hade långbyxor och strumpor på sig kunde hon attackera dem en stund, men när det önskade resultatet (att matte blev sur och började skrika och gorma) inte ville infinna sig gav hon upp. Gick därifrån och busade med någon leksak i stället. Ignorera valpen genom att göra något för den totalt ointressant, som att diska till exempel. Eller sitta framför datorn och surfa, eller spela TV-spel. Är valpen på det humöret att huggtänderna skall placeras i hälsenan oavsett vad som händer, får du ignorera valpen på det hårda sättet: gå på toaletten! Försvinn från valpens åsyn. På ganska kort tid kommer du troligtvis ha en ganska olycklig valp som inte längre bara är intresserad av dig för att sätta tänderna i. Ett kraftigt -NEJ!!! kan hjälpa på så sätt att du markerar att detta beteende inte är önskvärt. Jag tror att man bör markera, men man får också vara beredd på att det kanske inte alltid hjälper. Skrik till högt, visa att det gör ont. Dock måste det påpekas att detta inte haft någon avgörande inverkan på min valp. Hon är inte typen man skrämmer. Snarare kan vissa valpar eggas av gormet. Andra kanske det räcker att titta elakt på så slutar de. Det är så olika. Min skräck var att Akira skulle tappa förtroendet för mig om jag slet i henne för mycket. Men hos många valpar kan nog en rejäl markering sätta vissa gränser. Var dock beredd på att det tar ett tag för valpen att förstå.
Sara & Martin har en hemsida som heter www.herdehund.se
Nu känns allting mycket bätte och vi gör framsteg varje dag!
Läs och skratt, för visst är det roligt när man har distans till det hela :D
*****************************************************************************
Hur som helst står du nu med din valp vid din sida och du är förtvivlad. Valpen biter sönder dig och din inredning. Den biter så hårt att blodet flyter. Detta var jag oförberedd på. Alla valpar jag träffat har förvisso givit mig bett, men de har aldrig punkterat huden. Men det gjorde Akira, hon högg ordentligt och det blödde. Vad gör man i en sådan situation, när man börjar tycka att ens söta valp egentligen är en pest och plåga? Även här finns det en mängd olika idéer och metoder. För oss har det aldrig varit ett alternativ att bråka med valpen. Dra i nackskinnet, knäppa på nosen eller nypa i baken. Hon slutade bitas ändå. Men visst, olika hundar kräver olika hård behandling. Dock vill jag påpeka att Akira är en väldigt tuff dam som inte ger sig och visar underlägsenhet i första, andra eller tredje taget!
För att få någorlunda bukt med de hemska tänderna strösslade vi hemmet med tillåtna saker. På så sätt fanns det nästan alltid någonting till hands att stoppa i munnen på henne när hon kom med gaddarna i högsta hugg. Men ibland räckte inte det. Hon hade bestämt sig för att det var KÖTT hon var ute efter. Mitt kött, eller möjligtvis husses. Då fick hon vara för sig själv. Fullständigt ignorerad. Om man hade långbyxor och strumpor på sig kunde hon attackera dem en stund, men när det önskade resultatet (att matte blev sur och började skrika och gorma) inte ville infinna sig gav hon upp. Gick därifrån och busade med någon leksak i stället. Ignorera valpen genom att göra något för den totalt ointressant, som att diska till exempel. Eller sitta framför datorn och surfa, eller spela TV-spel. Är valpen på det humöret att huggtänderna skall placeras i hälsenan oavsett vad som händer, får du ignorera valpen på det hårda sättet: gå på toaletten! Försvinn från valpens åsyn. På ganska kort tid kommer du troligtvis ha en ganska olycklig valp som inte längre bara är intresserad av dig för att sätta tänderna i. Ett kraftigt -NEJ!!! kan hjälpa på så sätt att du markerar att detta beteende inte är önskvärt. Jag tror att man bör markera, men man får också vara beredd på att det kanske inte alltid hjälper. Skrik till högt, visa att det gör ont. Dock måste det påpekas att detta inte haft någon avgörande inverkan på min valp. Hon är inte typen man skrämmer. Snarare kan vissa valpar eggas av gormet. Andra kanske det räcker att titta elakt på så slutar de. Det är så olika. Min skräck var att Akira skulle tappa förtroendet för mig om jag slet i henne för mycket. Men hos många valpar kan nog en rejäl markering sätta vissa gränser. Var dock beredd på att det tar ett tag för valpen att förstå.
Sara & Martin har en hemsida som heter www.herdehund.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar