Det har varit varmt och mysigt ute så jag har hängt i Haga till och från sedan vi kom hem från stugan. I går hade jag varit borta i 3 nätter... Men ingen kom och hämtade mig. De slutade med det förra sommaren för då förstod de att jag hittade hem själv.
Men jag orkade inte gå hem, nej. Jag försökte få deras uppmärksamhet genom att lägga mig framför folk som var ute på promenad i Haga. Vissa klappade om mig och tittade på brickan, och jag hörde att de ringde hem. Hör då att matte säger.
- Ja, det är våran katt, nej då hon hittar hem. Hon brukar hålla till där.
Va?! Hur kan man säga så när sin lilla älskling inte har varit hemma på flera nätter?!
Det började regna så jag traskade hem. Satte mig på bänken utanför huset och där fick jag sitta i minst 20 min innan de kom ut och hämtade mig. Jag hörde iofs att matte var ute och ropade strax innen, men då satt jag under en bil och surade....
När jag kom hem fick jag skinka och kattmat, matte torkade mig med fönen det var så skönt. Sedan låg jag i mattes knä, då var det fästingletardax, kände mig som en loppbiten Schimpans, men skööönt var det.
2 kommentarer:
Men Flisan, inte skrämmas så där...
~Ingrid
Du Flisan, för att vara katt verkar du lite lat! ;0) Jag skulle faktiskt inte ens springa bort så länge, det bästa är ju att vara med sin matte! Men så är jag ju hund också...
/Higgins
Skicka en kommentar