Äntligen har det blivit av. Tjejmilen alltså!
Jag har ju sprungit vårruset och en massa andra lopp under åren men aldrig Tjejmilen. Tidigt i våras bestämde jag mig för att springa den tillsammans med min dotter och hennes basketkompis plus mamma. Vi anmälde ett lag Quattro Bellezze och nu hoppas vi på att vi vinner en resa till New York och att springa milen där. Håll tummarna....
Jag har ju haft problem med muskelinflammationer i benen så jag har haft lite restriktioner på hur jag ska träna. Men jag lunkade och joggade i alla fall samtliga kilometer, vilket jag är väldigt stolt över. Tänk, jag har sprungit en HEL MIL?!?
Kommer somna med ett leende på läpparna även om knän och höfter känns ömma :)
3 kommentarer:
Applåder till dig och Palina för genomförd tjejmil. Duktiga er.
Sånt spring! ;0)
Måste kännas härligt när du insåg att det du klarat det!
Ja det var en härlig känsla. Jag var väldigt laddad och kände sådant härligt stöd i mina vänner och min dotter, så det gick av bara farten..
Skicka en kommentar