Begravning ...

 

 

Det var så fint så fint, men ack var det smärtade mig, och alla andra. Tyngden i bröstet ville inte släppa.
Uppenbarelsekyrkan var den perfekta samlingsplatsen för oss alla. Det är en av de större kyrkorna i Stockholm och vi var ju närmare 300 personer så det var ju en fin gest av familjen att välja en kyrka där alla fick plats.

Josef sjöng en egnkomponerad sång, pojken till ära. Texten var hjärtskärande och man förstår att hans vänner höll honom nära sitt hjärta.

Hans vänner bar ut honom till lastbilen efter cermonin.

Vilken insats! De skakade och grät men de gjorde det, de bar kistan på sina bara händer med stolthet och stort mod.

Tillsammans åkte vi till S:t Botvids kyrkogård, en mycket vacker plats måste jag säga. En vacker grässlänt med björkar med utsikt över mälaren, så vackert!