Det känns så tungt att behöva säga farväl till en så ung människa. De två senaste veckorna har jag funderat mycket på livet. Gråtit mig hem genom Hagaparken och tänkt på hur en begravning skulle se ut för mina barn. Bara att tänka tanken gör att jag får andnöd!!
Det är ju tur att vi tar livet för givet, för hur vore det annars att leva? Ideligen hör man folk säga, fånga dagen, carpe diem hit och dit, men om jag ideligen har det i bakhuvudet så ligger ångesten som ett täcke över mitt sinne.
Jag fångar dagen när jag vill och känner för det, jag vill inte känna ångest över att jag inte har gjort en eller det andra. Jag vill inte ångra något jag gjort eller inte gjort och jag veeet att mina barn vet att jag älskar dem högt!
I dag, just idag så räcker det för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar