Hibiscus China Rose

Kom hem från stugan i går och såg denna vackra blomma! 

Tänkte jag skulle komposterat den i våras men ångrade mig, vilken tur! 

Jag har haft den i några år och den har blommat varje år, med 4-6 blommor ungefär. I vintras kändes det som att den givit upp, så jag tog ut den till stugan. Där fick den stå i fönstret, ganska svalt. Jag planterade om den i april den blev inte piggare för det. Ställde ut den på altanen och där fick stå ute hela sommaren, mycket sol och lite vatten. Trodde den skulle dö första veckan då det var så varmt ute och vi var i Finland, meen när vi kom hem så blommade den och har blommat sedan dess!

~Prideblomma 

Skansen

Fenja 7 månader

En charmig, matglad, pratsam och stark tjej. Mormors hjärta svämmar över av kärlek!

Tala till oss om barnen...

En   kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade
"Tala till oss om barnen."

Och han sade:
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

av Khalil Gibran 

Fenja 5 mån och Nova 11 år

De här två har inte kännt varandra länge och inte träffats särskilt mycket heller, men Nova är cool och Fenja likasaå, så det går alldeles utmärkt att hänga tillsammans i soffan.

Nova förstår att matte nu pratar med Fenja med bebisspråk och inte till henne alltid...

Det är inte lätt när man är sladdis och hund och fått ALL uppmärksamhet av ALLA.

Nu får man dela med sig till ett människobarn, men som sagt det går jätte bra.

Det är ju inte för intet Staffordshire bullterriers kallas för Nanny dogs!

Sälen 2019

Träffande...

Alla verkar veta vem jag är

I alla fall dom gånger jag gör fel

Alla känner mig förutom jag

Jag som knappt bestämt vem jag vill va

Fin och ful och allting däremellan

Aldrig mer men kanske en gång till

Jag vill ha det ofta, ha det sällan

Jag vet vad jag vill, jag vet ingenting

Känns som jag är gjord utav sand

Jag bygger högt och rasar ibland

Hittar mig nån helt annanstans

Där jag kan börja om, starkare imorrn

Känns som jag är gjord utav sand

Jag bygger mina murar för hand

River dom och testar mig fram

Så jag kan börja om, större nästa gång

Just när jag tror jag har hittat hem

Ska jag packa väskorna igen

Jag vill inte ha någonting för lätt

Måste våga trampa lite snett

Stark och svag och allting däremellan

Aldrig mer men kanske en gång till

Jag har inget val, jag måste välja

Jag vet vad jag vill, jag vet ingenting

Känns som jag är gjord utav sand

Jag bygger högt och rasar ibland

Hittar mig nån helt annanstans

Där jag kan börja om, starkare imorrn

Känns som jag är gjord utav sand

Jag bygger mina murar för hand

River dom och testar mig fram

Så jag kan börja om, större nästa gång

Helt ärligt, finns det nån som är hel?

Helt ärligt, finns det nån som aldrig nånsin gör fel?

Helt ärligt,

finns det nån som lyckats leva

lyckligt med ett yttre gjort utav sten?

Helt ärligt, helt ärligt

Det känns som vi är gjord utav sand

Vi bygger högt och rasar ibland

Så hittar vi oss själva nånstans

Där vi kan börja om, starkare imorrn

Text och musik av Molly Sandén

I hytten på väg till Åbo

Vaktar matte i stugan

Var inte rädd. Jag går brevid dig.

Kom ta min hand. Jag håller i dig.

Här i min famn. Kan du våga tro.

Sänk dina murar. Jag ger dig ro.

För att jag älskar dig så som du är

Och jag vill ge dig allting jag har.

Och låt mig få bära dig när du är svag.

För du betyer allting för mig. Va inte rädd.

Jag går brevid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas. Här blir jag kvar.

För här vill jag stanna. Se på oss nu. Livet är vårt.

Se du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig så som du är

Och jag vill ge dig allting jag har.

Och låt mig få bära dig när du är svag.

För du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är

Och jag vill ge dig allting jag har.

Och låt mig få bära dig när hoppet sviker.

Du betyder allt för mig. Va inte rädd.

Jag står brevid dig.

För du betyder allt för mig

När man hänger med grabbarn för att se när de åker vattenskidor

Vila i frid Flisan and let the sun keep shining on your face

För alltid i mitt minne, så saknad att mitt hjärta brister. 

24 juni 2001 - 9 februari 2019 

Så många äventyr, skratt och vilda diskussioner vi hade du och jag.
Du har förgyllt vårat liv till max! Men nu var det dax. Från en gammal katt som gick lite långsamt och inte hade så mycket matlust, som inte ville gå ut på vintern, som bara ville ligga i knät till en tyst kisse som inte spann, som inte ville äta alls och som vinglade fram och tittade med tom blick framför sig.
Jag kände att du sade till mig, nu är det dax matte. Nu vill jag inte mer...Helt plötsligt var vi där från ena dagen till den andra.

Jag hade för länge sedan bestämt att livet på mina djur, när de blir gamla, inte skulle förlängas med mediciner, undersökningar som smärtar och annan behandling som de inte förstår. Ingen annan än vi skulle hålla deras kroppar när de var så pass gamla så att man räknar månader. Inga nålar och inga stick skulle de utsättas för.
Flisan skulle få avsluta värdigt när hon fortfarande var katt för sin hatt och inte ett kolli eller ett darrande paket i veterinärens händer och där någon annan än jag tar beslutet.

Men tro inte att jag mår bra för det, nej fy så hemskt det är med sorgen och ångesten som drabbar en. Gjorde jag verkligen rätt, skulle jag inte ha väntat ett par dagar i alla fall? Veterinären hade ju kunnat undersöka henne för att säga var felet var, kanske hade vi kunnat ge henne något? Dessa frågor är idag tärande.
Men innerst inne vet jag, hon var gammal, nästan 17 år. Gammal och trött och ville bara sova.
Hon levde sitt liv som utekatt och hon var en glad, öventyrslusten, modig och stark katt fram till nu.

Vila i frid vår fina Flisan
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag ser dig varje morgon då du sitter på vardagsrumsmattan och säger hej då till mig. Jag ser din siluett i fönstret när jag kommer hem. Jag hör att du dricker vatten på natten och jag känner din varma, lena päls mot min mage.

För alltid i mitt hjärta för alltid!

När jag var gift med Herrman

då var det allmänt känt

att jag var en mycket skicklig

hushållsassistent.

Jag bjöd på glada tårtor

på pölsa och på vin

och jag var alltid ensam

och snäll och rar och fin.

Jag kände sorgen växa

i vårt trånga hjärterum

när jag var gift med Herrman

och dog av valium.

När jag var gift med Herrman

och väldigt trogen mot min man

och ingen var så hemkär

och impotent som han

då låg jag i vår Duxsäng

och kände mig dansant

– jag var en våldsamt vänlig

och barnlös liten tant

när jag var gift med Herrman

och ville honom väl

och tusen vilda vargar skrek

och jagade min själ.

Och sorgen bara växte

som sorgen alltid gör

och tusen vilda hundar sprang

på betongen utanför

vårt farliga och trevliga

och trånga hjärterum

när jag var gift med Herrman

och dog av valium.

Då hade jag en krukväxt

som inte var normal

den blommade för vildsint

på sin smäckra piedestal

då hade jag en fågel

som inte trivdes i sin bur

det var ett mycket hungrigt

och elakt litet djur

som hackade och hackade

på min alltför tunna hud

när Herrman hade fastnat i min förlista bröllopsskrud.

Och mörken bara växte

som mörken alltid gör

och tusen svultna hästar grät

i kylan utanför

vårt trivsamma och tysta

och trånga hjärterum

när jag var gift med Herrman

och dog av valium.

Jag var en gräsligt hjälpsam

och sällsynt ful mamsell

men jag blev sanslöst vacker

när jag blev kär en kväll.

Det var vid tjugotiden

när jag svalt min Dormopan

då steg det upp ur helvetet

en arg och lycklig fan

som visslade på kyrkogårn

och gjorde mig helt vild

och stjärnorna var tända

och vintern blev så mild

när jag bars ut ur rummet

som jag aldrig levat i

och släpptes lös på kyrkogårn

och äntligen blev fri

från all min sneda längtan

och mitt pissljumma förstånd

och ingens häst är hungrig

och Herrman har fått stånd.

För mina drömmar växer vilda

i en annan verklighet

och mina burfåglar är skilda

från vår trerumslägenhet.

Och jag går vill i vall

och vid min fotapall

slår Glömskan ut sitt blåa hår.

Kristina Lugn

Om när vi inte finns kvar längre...

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.

Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå?
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.


I natt skall jag dö. - Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. - Vem, vem skall jag fråga,
vart skall jag resa, till vilket land?
I natt skall jag dö. - Och hur skall jag våga?


I morgon finns det en ömkansvärd
och bittert hjälplös stackars kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden opp.

Harriet Löwenhjelm

Leobaby