Idag fick jag reda på att hon gjort sitt val, min soulmate och arbetskollega mellan kl.08.00-17.00
Vi har haft så kul tillsammans, pratat, skrattat, gråtit och diskuterat det mesta. Både när det gäller arbete och privat karaktär.
Vi har ju inte känt varandra så länge och det känns helt fantastiskt att man kan känna sådan tilltro och glädje i någon när man är MIN ålder. Jo men faktiskt, så känns det.
När man var yngre så var det ju lättare at skaffa vänner, man kanske hade samma fritidssysselsättning, gick i samma klass, framför allt så hade man mer tid. Med åren så stänger man till dörren lite, tiden räcker inte riktigt till när man själv skaffar barn och man orkar inte heller hänge sig åt nya relationer. Det tar tid att lära känna en person, åtminstone på det plan då man har utbyte på en djupare nivå än en fika. Ingen ont om fika nu, men ni förstår vad jag menar...
Så nu försvinner hon iaf och det känns både tomt och konstigt. Ledsen är jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar