Det börjar tära på mig känner jag.
Han har alltid snarkat och ibland är det värre ibland bättre. När det gått 4-5 dagar i följd av sömnlösa nätter så är jag gråtfärdig hela dagen. Orkar ingenting ...
De sista tre åren har jag börjat känna att jag inte fungerar på jobbet, mitt minne sviker och jag är allmänt disträ och glömsk, det känns så hemskt!
Mina vänner säger, men du är lite glömsk Camilla.
Men jag är inte glömsk!
Det jag behöver för att fungera är SÖMN.
Sömnens är min återhämtningsperiod då kroppen kan vila och läka medan hjärnan bearbetar intrycken från den föregående vakenhetsperioden.
Snarkningarna är ju som värst när han är förkyld, har druckit alkohol eller äter sent på kvällen så att magen är full. Att han har 10 kg övervikt underlättar ju inte heller.
I början på 90-talet så gjorde han en kontroll på snarkningen, det var efter han slutat röka och gick upp ganska mycket i vikt. Han sov med en maskin kopplad till fingret och över näsan, han stod ut ett par dagar sedan ledsnade han, så vi fick nog ingen besked om resultat.
Jag tar min kudde och täcke och går och lägger mig i soffan. Det är inte ultimat alls. Den är inte gjord för att sova i och vardagsrummet kan man inte mörklägga.
Något extra rum har vi inte. När dottern är hos sin kille så sover jag i hennes säng och det är underbart med en hel natt sömn.
Hur har ni gjort, har ni några förslag?
Råttor som helt hindras från att sova dör inom ett par veckor. Den direkta dödsorsaken är oklar, men tros hänga samman med en allmän kollaps av immunförsvaret.
Se Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar