Staffordshire bullterrier

Kort taget i UK någongång på 30-talet

Lika glada då som nu.

 

Hur spänstig är den här killen, se rasbeskrivning nedan

 

Staffarna har, som många andra raser, blivit större. Det tycker jag är synd. 

Ett avelsarbete på individer som människor föder upp, måste utgå från ett mått, höjd, bredd, tyngd så att kroppen har balans. Enligt rasbeskrivning i detta fall så är helhetsintrycket viktigt. Men lägger man på 5kg och höjer mankhöjden med 3cm ja då har man balans men hunden är för stor, punkt.  Jag undrar hur många hanhundar det finns som inte väger mer än 17 kg i dag?

 

Men med handen på hjärtat så är det en frisk och sund hund man vill ha, vem brys sig om höjd och bredd?

Tyvärr finns det uppfödare som avlar på snygga exemplar. De tullar lite på hälsan... Allergier och immunologiska sjukdomar så som demodex eller furukolos ökar. Läs http://www.ssbtk.se/

Att köpa en hund för 13-15 000 och sedan ha en veterinärkostnad livet ut på 2-5000 kr/ år vill ingen. Dolda felförsäkring är ju bra men det är ju avelsarbetet som är boven. Framför allt så mår hunden dåligt av att konstant klia sig, badas i lugnande schampo, gå med tratt från och till, blodprover, skrapprover mm.

 

Visst kan det vara svårt att hitta rätt när man letar efter en valp, men information finns överallt, besök flera kennlarna, gå på utställning, prata med folk du känner förtroende för och det viktigaste - skynda långsamt.

 

 Jag är så stolt och otroligt glad över de Staffe-kontakter jag har.

Det tog 2 år from att vi bestämde oss för att köpa hund tills Nova flytta in hos oss. Jag var väldigt grundlig i mina efterforskningar och hade säkert en del tur också.

 Min uppfödare var tydlig. Informerade om rasens positiva och negativa sidor. De var väldigt måna om att rasen skulle vara precis så glad som den beskrivs, frisk, starkt, hade friröntgade föräldrar (höft-och armbågsröntgade), ögonlysta och framför allt ha en kropp som var i balans som anses vara sund för rasen.

 

Jag är otroligt tacksam för att min Nova är precis så stark, glad, FRISK, som en individ oavsett ras ska få vara. Hon springer, hoppar, leker gärna med allt och alla, flåsar inte över minsta ansträngning, snarkar inte, äter allt, vaktar ingen/inget, skäller aldrig, kopplar av, är trygg i samtliga situationer, släpper in alla och pussar varje hand som läggs fram.

 

 

Hemland: England
Bakgrund/ändamål:
Staffordshire Bullterrier är en modern sällskapshund.
Den nya rasens namn godkändes 1935 av den engelska kennelklubben och inmönstringen genomfördes 1935-1938. Drygt 600 hundar av sinsemellan mycket olika typ och bakgrund hade då registrerats.
Staffordshire Bullterrier blev snabbt mycket populär och älskad. Den är idag en av de tio vanligaste raserna i England.

Helhetsintryck:
Staffordshire Bullterrier är en välbalanserad, släthårig ras som äger stor styrka i förhållande till sin storlek. Den skall vara muskulös, aktiv och spänstig.

Uppförande/karaktär:
Rasen är känd för sitt okuvliga mod och sin ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig.

Huvud:
Huvudet skall vara kort och genomgående djupt.
Skallen skall vara bred.
Stopet skall vara distinkt markerat.
Nostryffeln skall vara svart.
Nospartiet skall vara kort.
Läpparna skall vara torra och strama.
Käkarna skall vara kraftiga och tänderna stora med perfekt, regelbundet
och komplett saxbett.
Käkmuskulaturen skall vara mycket uttalad.
Ögonen skall vara runda, medelstora och riktade framåt. De skall
helst vara mörka, men får i viss utsträckning harmoniera med
pälsfärgen.
Ögonkanterna skall vara mörka.
Öronen skall vara burna som rosenöron eller till häften uppstående.
De får inte vara stora eller tunga. Häng- eller ståndöron är
absolut inte önskvärt.

Hals:
Halsen skall vara muskulös och ganska kort.
Den skall ha rena linjer och gradvis bli bredare mot skuldrorna.

Kropp:
Kroppen skall vara kompakt, samlad och muskulös.
Överlinjen skall vara jämn.
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
Svansen skall vara medellång, lågt ansatt, avsmalnande till en
spets och ganska lågt buren. Den får inte vara mycket böjd och kan liknas vid ett gammaldags pumphandtag.

Extremiteter:
Framställ: Fronten skall vara bred med tämligen brett ställda framben
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda. Armbågarna får inte vara lösa
Frambenen skall vara raka med bra benstomme.
Mellanhänderna får inte visa svaghet.
Framtassarna får vara något utåtvridna. De skall vara medelstora, starka och ha kraftiga trampdynor.
Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.
Bakställ:
Bakbenen skall ha kraftigt utvecklad muskulatur och bakifrån sett vara parallellt ställda. Knälederna skall vara välvinklade. Hasorna skall vara korta. Baktassarna skall vara medelstora och starka med kraftiga trampdynor. Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.

Rörelser:
Rörelserna skall vara fria, kraftfulla och spänstiga utan ansträngning. Benen skall sedda fram- och bakifrån föras parallellt med märkbart påskjut från bakbenen.

Päls:
Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.

Färg:
Röd, fawn, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt. Brindle i alla nyanser, även i kombination med vitt. Leverbrunt eller svart med tantecken är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd: 36-41 cm Höjden skall vara i proportion till vikten

Vikt:
Hanhund 13-17 kg.
Tik 11-15,5 kg.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

FCI-nummer 76
Originalstandard 1987-06-24
FCI-Standard 1998-01-20; engelska
SKKs Standardkommitté 2003-04-25