Efter midsommar skulle vi vara kvar i stugan ngra dagar, men barnen ändrade sig och åkte hem söndag kväll. -Vi kommer ut i morgon igen mamma. Jag måste tvätta och träna.
Ok, jag blev kvar och så kom de ut senare på måndagen.
Jag märkte "som vanligt" ingenting.
Tills de sa, mamma ser du ingenting?
Nej vaddå?
- Vi har gjort en sak, (kommer ihåg när dotterna sade det när hon tatuerade fjärilen på foten)
Aaaaaaaaaaaaaah ni har tatuerat er, vaaaar!! Mina ögon sökte igenom deras kroppar på en multisekund. Sedan såg jag en tatuering på sonens handled.
- Jess!
Som vanligt så skällde den finska mamman på dem. Om risken med tatureringar och varför man inte ska tatuera sig på armarna, för då får man inget jobb osv osv.
Sedan lugnade jag ner mig....
Visst är de för rara mina små... Syskonkärleken är stor mellan dem :)
3 kommentarer:
Väldigt stor=)
Förstår att du inte kunde vara arg så länge, när de är så där gulliga!
Så härligt!! Och ovanligt, tror jag.
Min äldsta har tatuerat in sina 2 småsyskons namn, så som de själva kallade sig när de var små...
Lilla O (Olivia) och
Upper (Viktor)
Ovanligt - men kul.
Skicka en kommentar