Jag går väldigt fort, det kan alla i min närhet intyga. Ibland går jag så fort så jag själv tappar andan, jag har liksom inget mellanläge. Jag vill njuta lite mer av det jag ser.
Andra blir också trötta på min hastighet, de måste ta ett hopplasteg lite då och då för att hänga med min gångtakt. Det är verkligen inte ok.
Så nu lite skärpning!
Jag ska gå långsammare, till mina nära och käras stora lycka. Nova tycker nog också att det är lite mysigt att gå lite långsammare även om det är hon som håller upp farten i de flesta fall.
Sedan ska jag försökta börja löpträna lite.
Att lufsa genom Hagaparken är ju inte så dumt, även om det är låååångt från Nybyns vackra Fällforsen. Alltså det går inte att beskriva den känslan man får att springa längst med denna vackra lilla älv.
Fällforsen vild och vacker
1 kommentar:
Så fint skrivet, kram!,
Ingrid
Skicka en kommentar