tisdag 25 september 2012

Cykla och gå med livet som insats...

Nu ska vi cykla som i Danmark

Olyckor med cyklister har femdubblats under de två sista åren. När blev miljöpendlare och motionärer kamakazicykliser?
En del av den svenska kulturen är de normer och värderingar som präglar Sverige och svenskar. Den svenska normkontexten bygger på värderingar av stark individualism, jämlikhet och rationalism samt på mycket hög personlig tillit mellan individer. Men vi måste även vara mer solidariska mot varandra.
Vi ska "tillsammans" ta oss fram på en cykel/gångväg som är x antal meter bred, varför kan vi inte samsas om den? Det är väl en självklarhet att alla vill komma fram oskadda?
Vissa cyklar med ena näven i luften, gapar och skriker,
- Om du inte kan gå på rätt sida så håll dig hemma!
Jag både cyklar och promenerar med hund till och från min arbetsplats. Jag har 100% koll på var jag får gå och cykla, men alla har inte det. Vissa stiger av bussen och går lite för långt och vips så står de på cykelbanan, men de ska väl inte behöva bli överkörda för det?
Eftersom man får gå och cykla utan körkort så betyder ju det att alla har olika bakrunder när det gäller trafikvett. Det får vi helt enkelt acceptera.

Fram med smilet, visa hänsyn, visa att du ser dina medtrafikanter, visa respekt, ha en hastighet som passar för situationen.

1 kommentar: