Soulsister...

Vi träffades för snart två år sedan men det känns vi känt varandra i 20 år.
Trodde väl aldrig att man skulle kunna knyta så starka band i min ålder? Det låter lite konstigt kanske men så är det.
När man var yngre så var det lättare att "lära känna nya människor" man hade alltid något samtalsämne gemensamt. Studier, idrott, shopping och killar mm. Framför allt hade man tid att lära känna folk. Men med tiden så formas och utvecklas vi, blir vuxna och kanske inte lika öppna?
De vänner man har sedan flera år tillbaka de vårdar man ömt. Får dåligt samvete om tiden inte räcker till osv. Har man dessutom barn, både ett, två och tre ja då har man fullt upp ett par år.

När man då träffar en person som har samma värderingar på livet som en annan. Som framför allt har humor. Är intresserad av att utöka sin bekantskapskrets, ja då är det kul!!
Vi har ju tur att vi jobbar nära varandra, och går ut med hundarna på lunchen (det var så det började). Båda har barn, hundar av samma ras och älskar mat, speciellt soppor och surbröd. På den vägen är det. Ja vi har båda finska rötter också, och älskar Grappo. Ja det är en läsk som är gjord på en massa E och smakar grapefrukt.
Vi har varit på hundutställningar, shoppat, lunchat. Vi har hunnit flytta, köpa soffa, bygga Ikeamöbler och passat hundar.
Idag blev det ett promenad i Haga, upp för kulle "flås flås" och ner genom skogen där det finns en bikebana. Det var lerigt som sjutton och vi höll på att landa på baken många gånger... Hysteriskt skrattandes över hela Haga till säkert många människors stora glädje.... Kvällen snack var om hur man tappar en framtand, för det har vi gemensamt, samt bulor i pannan och fästingar på kroppen. Mycket intressant ..ha...ha