Läkaren kommer upp och berättar om hela förloppet och så visar han mig Pontus händer och fingrar. Utbrister -Har aldrig sett så långa fingrar på en bebis! - Blir inte han pianist, så blir ingen!
Jag hade precis vaknat upp fr narkosen, och nickade instämmande... Visst visst tänkte jag. Nu med facit i hand så fick han ju lite rätt, keyboard blev det ju ;-)
~Min älskade scissorhand ♥
I morse sjöng vi för honom och så hade syster gjort en god frukost. Favorit äppeljuicen och rostade mackor med banan på, ja ni läste rätt, banan!!
Men så är ju inte min barn som alla andras heller ...haha!
Den 16 maj kommer han och tre andra kompisar få prova på backhoppning.
Minen på sonen när jag talade om detta var helt obetalbar och underbar. En gapande mun och ögon som tittar storögt på mig. Sekunderna tickar.... men det är ju farligt mamma!?
Nej inte farligare än att lära sig cykla, säger jag. För det har jag hört från en säker källa, nämligen Petter B.
Jag återkommer med bildbevis om det...
1 kommentar:
Tiden går så himla fort, man kan knappt förstå att de inte är ens baby längre.
Angående sängen: Ska helt ärligt skaffa mig en på nedervåningen för det går inte ens att sova på samma våning som snarkkungen.
~Ingrid
Skicka en kommentar