Jag tycker nog att det är så många gånger.
Nu har jag och min familj haft tur, vi har inte haft några allvarliga sjukdomar. Men när det lik väl händer att man måste uppsöka vården ja då förundras man över hur stark man måste vara för att orka vara sjuk.
Långa väntetider i telefon.
Långa väntetider på remisser och vård.
Tar taxi till akuten, betalar 250 kr, där de meddelar att just din sjukdom tar vi inte emot idag, du får åka till ett annnat sjukhus, 250 kr till.
Läkare som aldrig ringer upp.
Färdtjänst som inte kan hålla tider.
Hemma är kylen tom, dammtussarna frodas och något bad el dusch har man inte fått.
Har man inte sin familj då så är man otroligt utsatt och ensam och då är man inte stark...
Jag tänker ofta på hur bra jag har det. Jag har två friska barn och ingen har behövt att växa upp i nöd eller skräck.
1 kommentar:
Nog är det så, vi har ju fått prova på vården och jag är inte speciellt imponera. Fast det finns guldkorn, vi har läkarhuset Björnen här i norr med Kjell Larsson i spetsen och dom är fantastiska :0)
Visst rymms du i soffan, jag makar ihop mig...
~Livet i byn
Skicka en kommentar