http://www.svt.se/dokumentarfilm/adresslapp-okand
Fy så hemskt!
Sambon och jag satt och tittade på dokumentären. Den varade i 30 minuter och nu mår jag illa och är rent förbannad!!
Varför tar men emot ett barn i nöd om man inte vill ha det?
Är det för att imponerade på grannen, - Vi kan minsann? Eller är det för att man att man är sadist och kan genomföra sina helsjuka idéer utan att en annan vuxen vet något?
Var fanns myndigheterna i Sverige? Var gjorde socialen, barnavårdsnämnden? Inte ett skit, det vet vi ju redan!
Jag hoppas att det kommer fler avsnitt. För jag behöver innerligt betydligt flera historier om människor som fick det bra, som mår bra idag, som hade en bra barndom, som fick drömma, studera och ja göra vad de vill med sina liv.
Jag vill höra. - Min mamma gjorde rätt, jag kom till en fantastisk familj som älskade mig som sin egen. JA det vill jag höra...
Jag förstår inte hur de har kunnat leva vidare? De är idag över 70år och orkar dela med sig av sina horribla minnen som förstört deras liv. Vanliga-mellanmjölks-familjer förstörde deras liv!
I Sverige klappar vi oss på bröstet och tycker vi är så snälla som tar emot barn från andra länder.
- De ska vara glada för att de får komma hit, de får lägenhet och omsorg!!
Jag undrar stilla om detta kommer att upprepas om 40 år? Då har barnen och ungdomarna som vi tagit emot från krigsdrabbade länder vuxit upp och har sina egna historier att berätta.
Är Sverige ett land att lita på?
Jag blir så illa berörd så jag vet inte vad!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar