I går var jag och Yvonne på Rockmusikal, och den var super bra och väldigt känslosam. En banbrytare i den är branschen som lämnade märkbara spår i publiken, tro mig.
Mamman är manodepressiv eller bipolär som många säger. Det gör att familjen lever mellan hopp och förtvivlan. De försöker hålla ihop och inte visa vad de tycker och känner utan lever sina liv som om ingenting hänt. Alla har ju ett mer eller mindre tunga bagage de bär på och det gäller ju att hantera det på ett sätt som passar varje individ, men att gräva ner den som om ingenting har hänt, det fungerar då inte - det kan vi ju alla hålla med om...
Se den!
Next to Normal
Jag saknar bergen med Lisa Nilsson
1 kommentar:
Ja gillar man musik och kultur så är Stockholm en bra stad.
Jag kan inte påstå att jag är någon hejare på det men ibland kommer man iväg.
Skicka en kommentar