Tänk vad man inte visst då...

En unik samling av "förarlösa" fjärrstyrda målflygplan tillhör givetvis rariteterna där bl.a. Jindivik är en speciell attraktion. Jindivik var nämligen det första förarlösa flygplan som flögs i Sverige, vilket skedde den 11 maj 1959 på RFN. Med Jindivik genomfördes 104 måluppdrag innan den pensionerades 1964.


Jag var fem år när jag for iväg på tåget upp till norr som sommarbarn. I norrbotten pärla, Bredsel,  tillbringade jag många somrar. Hos en underbar familj i Bredsel.
Mamman var hemma med egen butik i huset och pappan arbetade på RFN. Husets butik var en kombinerad Tv-reparation/försäljning samt zooaffär. Helt underbart och helt sant!

Som 6-åring visste jag inte vad RFN var, men senare fick jag veta att det var en robotbas, belägen på en hemlig plats ovanför forsen. I Vidsel står en staty på Jindivik.

Somrarna i Bredsel var underbara, vi fiskade, plockade hjortron, levde bondgårdsliv, dvs mjölkade kor, tog in hö, jagade kvigor som rymt, låg på höskullen och drömde oss bort, badade i älven, såg björnspår, åt jordgubbar, cyklade, semestrade i husvagn (finns det ngt bättre?), klippte och klistrade pappfigurer, hade två trähästar i garaget, åt Pitepalt och långfil, lärde mig att 1hg var mycket mindre än 1kg, hade en kultingklubb och spökklubb, åt surströmming för fösta gången, sydde kjolar, fick upp min egna Röding i forsen, åkte gummibåt som vi blåst upp med ett konstigt luftinsamlingstyg, åkte till Dagab och köpte tummgummi och tuggade så att vi fick värk i käkarna, gjorde hål i öronen, var hundvakt, kaninvakt, fick mygg- och knottbett i massor!!
Ja listan kan göras låååååååååååååååååång!
Mygg och knott var ju vardagsmat, och de gick hårt åt på en flicka från Stockholm kan jag säga, men efter en sommar så hade jag härdats, inte ens knotten tuggade på mig mer.
Vi cyklade mycket min sommarsyster och jag, ofta till Vidsel. Mamma Britt trollade fram en liten lista med varor som vi skulle köpa. Om vi var snälla, vilket vi alltid var, så fick vi pengar till godis och glass också.
Det var 4.5 km enkel resa, så det blev några mil i veckan, tro sjutton att man såg ut som en taggmask på den tiden :)

Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på allt roligt vi gjorde, och vilka minnen sen! Ja alla minnen är inte roliga, inte när jag hade knottbett i hela nacken och fick åka till hospitalet, inte när Kristina ramlade ner från Höloftet och bröt båda benen, inte när jag hade hemlängtan, inte när jag stängde bildörren över Ingrids hand, inte när jag satte fiskekroken i Ingrids finger heller :(
Men summan av kardemumman, jag skulle inte byta ut det mot något annat.

En dröm vore ju att hitta sig ett eget litet hus som jag kan ta med mig min familj till. Men det är inte precis nästgårds och ett hus behövs skötas om, så vi får väl se hur det blir med det.  Men drömma kan man jag ju få göra.