Är så glad över att hon har en blogg så att jag kan följa med på hennes resa. Ibland är det bilder också...
De första dagarna var både roliga och sorgliga. Här hemma var det tyst, ingen sjönsjungande jänta klockan 02.00 på natten... Eller någon som hänger i kylskåpet och skriker - det finns ingenting att äta här!!
Där var det också tyst, för alla pratade tyska förutom en. Hmmm det är inte lätt då inte. Spåket är ju det bästa vi har och det tänker man nog inte på när man bara bott i ett och samma land i hela sitt liv. Att försöka kommunicera på post, bank eller nya arbetsgivaren och hyresvärden. Plötsligt förstår man invandraren lite bättre, vilken frustration de måste ha när de ska fixa bankkonton, körkort och sådant som är en självklarhet för oss.
Sedan är det ju maten. Här har vi det bra, väldigt bra. Vi har ju en bred matkultur här, ja i Stockholm i alla fall. Det finns nog inget vi saknar? Där finns knödel, pommes, schnitzel, gulaschsoppa, korv och bröd... bröd i alla former. Fisk och skaldjur finns knappt på menyn, kanske i frysdisken om du har tur.
Men annars är det helt underbart, vilken luft, utsikt, underbara, ödmjuka, friska och hälsosamma människor, ingen stress men oj vad mycket skvaller... Alla har tid och alla älskar att fika!!
Längtar till mars...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar