Som de flesta vet så är ju bloggen döpt efter vår huskatt Flisan. Hon är en helt otrolig katt.
Hon följer med på promenader, älskar att åka bil, går i koppel om det behövs, kommer när man lockar, och då kommer hon med fart :) Hon sitter gärna i knät och älskar att bli borstad, en helt exemplariskt gosig katt alltså. Hon är ute en del och det har fungerat bra hittills.
Efter flytten för två år sedan så har det känns tungt. En karl i huset ogillar katter och han bråkar hödljutt, dvs sätter upp lappar i trappen och skriver lappar till styrelsen. Det börjar tära på mig måste jag säga.
Flisan är ju van att vara ute ngn gång per dag och oftast sitter hon på en parkbänk när hon vill in, så att jag ser henne när jag öppnar fönstret. Men ibland smiter hon in med någon granne. Oftast springer hon direkt upp till oss, men om någon klappar och kelar med henne så följer hon med dem...och blir då sittandes i trappen, för hon vänder ju inte hem på en gång. Detta retar tydligen upp honom till vansinne... Så nu har vi funderat på att placera om Flisan. Jag vill ju att hon ska få vara ute, ute mest hela tiden om hon vill, men det går ju inte längre. Vi släpper bara ut henne om vi är hemma och kan släppa in henne igen, så hon får vänta tills barnen kommer hem fr skolan el vi fr jobbet.
Ev kan hon bo hos mina kusinbarn, de är 20 år och bor på landet utanför Uppsala. De vill gärna ha katt och tar gärna emot Flisan. De ska ordna en kattlucka, så att hon kan komma och gå som hon vill. Däremot så finns det redan två stora katter på gården. Funderar om det är kastrerade hankatter för de är ganska feta?
Men det skär i hjärtat på mig, det är som att skiljas från sitt barn, hon har i alla fall bott hos oss i 6 år!
Jag har inte kunnat sova på flera nätter, vänder och vrider på hur jag ska få till det bäst för henne och för oss.
Tänk om hon inte trivs och rymmer?! Hon är ju väldigt kärvänlig och vill vara nära oss hela tiden. Tänk om de andra katterna bråkar och slåss med henne?! Hon är ju så liten, väger inte mer än 3 kg. Tänk om människorna glömmer bort att köpa mat och ge henne kärlek?! Då förgås hon de sista åren av sitt liv. Ja allt är hopplöst trist och tråkigt just nu :(
Och gubbjävlen har jag lust att flytta på (milt sagt)!