Slagen...

Jag spelar sällan Monopol anledningen till det är att jag antingen blir arg eller så blir jag ledsen, aldrig glad. Så därför undviker jag det spelet.
Patrik och barnen har spelat vilt under alla år, och han har aldrig visat någon "mercy". Han har köpt gator, byggt hus och hotell. Håvat in böter och gottat sig åt barnens hopplösa kamp. Jag har blivit sur och morrat åt honom... Har inte förstått vitsen i att vinna över barnen som är x antal många år yngre??

Men nu är det äldre och visare, så under de senaste åren har de klått sin far...he...he. Det som är roligt i kråksången är att de är tacksamma för den hårda väg de fått gå. De ger sig in i spelet med hull och hår och tänker taktiskt och lämnar känslorna utanför, och framför allt de tycker att det är kul :)

Så under påskhelgen så tjatade dottern till sig ett spel. Jag var lite nervös. Jag lät henne slippa betala böter och påminde inte om att hon stod på min gata. Det kändes bra...
Sonen kom och peppade mig. Mamma nu är det du som gaskar upp dig och tar det här! Kör hårt och var inte en liten lort nu!
Ok, sagt och gjort. Jag köpte gator till höger och vänster, byggde hus och hotell för brinnande livet, har jäkligt mycket tur också...Jag vann!! Dottern blev pank och tvingades gå i kk.
Men var det kul då, jo lite kul var det allt, men ändå inte. Många kramar senare så kändes lite bättre.
Undrar om det är för att jag aldrig haft en far som klått mig i monopol och sagt att i "krig och kärlek är allt tillåtet"... vet inte?

I morgon blir det Othello, då får jag stryk hur jag än gör,,, så kul :)