Övertala sig själv...

I söndags var jag med matte o husse till Uppsala. Vi hälsade på kusinerna som flyttat dit, ja de bor 3 mil utanför stan, på landet.
De hyr ett hus med sofloft! Ja ni hörde rätt, det var som en stor trädkoja, sådan gillar jag.
I köket kunde jag sitta och titta ut på två feta katter, en grå och en svart, och riktigt feta var de, inte så snygg som jaaaag. Jag fräste åt dem, men de hörde inte mig! Jag fick lite mat också, Mickis hade köpt torrfoder så jag åt med stor aptit.

Men jag är lite oroad över mattes beteende, hon har börjat med en mantra.
500 m fr huset ligger en bondgård, där finns det säkert massor av möss Flisan.
Brevid huset så finns det åkrar och skog som du kan springa i, ingen trafik och inga elaka grannar.
Vi ska montera in en kattlucka i altandörren så att du kan komma och gå som du vill och känna dig fri...
Så där håller hon på hela dagarna, och jag förstår nog att hon försöker få mig att förstå att jag kommer att få det mycket bättre där. Jag är ju trots allt en katt och gillar att jaga och trava runt på stora ägor. Här hos oss blir det bara mindre och mindre yta att vara på. Nu ska de bygga flera stora hus på ängen som jag varit på tidigare, så den försvinner helt. Till Hagaparken orkar jag ju inte gå varje dag.