tisdag 6 april 2010

Så sorgligt...

Som de flesta vet så är ju bloggen döpt efter vår huskatt Flisan. Hon är en helt otrolig katt.
Hon följer med på promenader, älskar att åka bil, går i koppel om det behövs, kommer när man lockar, och då kommer hon med fart :) Hon sitter gärna i knät och älskar att bli borstad, en helt exemplariskt gosig katt alltså. Hon är ute en del och det har fungerat bra hittills.
Efter flytten för två år sedan så har det känns tungt. En karl i huset ogillar katter och han bråkar hödljutt, dvs sätter upp lappar i trappen och skriver lappar till styrelsen. Det börjar tära på mig måste jag säga.
Flisan är ju van att vara ute ngn gång per dag och oftast sitter hon på en parkbänk när hon vill in, så att jag ser henne när jag öppnar fönstret. Men ibland smiter hon in med någon granne. Oftast springer hon direkt upp till oss, men om någon klappar och kelar med henne så följer hon med dem...och blir då sittandes i trappen, för hon vänder ju inte hem på en gång. Detta retar tydligen upp honom till vansinne... Så nu har vi funderat på att placera om Flisan. Jag vill ju att hon ska få vara ute, ute mest hela tiden om hon vill, men det går ju inte längre. Vi släpper bara ut henne om vi är hemma och kan släppa in henne igen, så hon får vänta tills barnen kommer hem fr skolan el vi fr jobbet.
Ev kan hon bo hos mina kusinbarn, de är 20 år och bor på landet utanför Uppsala. De vill gärna ha katt och tar gärna emot Flisan. De ska ordna en kattlucka, så att hon kan komma och gå som hon vill. Däremot så finns det redan två stora katter på gården. Funderar om det är kastrerade hankatter för de är ganska feta?

Men det skär i hjärtat på mig, det är som att skiljas från sitt barn, hon har i alla fall bott hos oss i 6 år!
Jag har inte kunnat sova på flera nätter, vänder och vrider på hur jag ska få till det bäst för henne och för oss.
Tänk om hon inte trivs och rymmer?! Hon är ju väldigt kärvänlig och vill vara nära oss hela tiden. Tänk om de andra katterna bråkar och slåss med henne?! Hon är ju så liten, väger inte mer än 3 kg. Tänk om människorna glömmer bort att köpa mat och ge henne kärlek?! Då förgås hon de sista åren av sitt liv. Ja allt är hopplöst trist och tråkigt just nu :(
Och gubbjävlen har jag lust att flytta på (milt sagt)!

11 kommentarer:

Ingrid sa...

Nä fy, vilket dilemma. Kan hon inte var innekatt? Förstår att det är svårt...för att inte säga omöjligt!! Gubben, kan inte han gå att prata med? Muta lite och stryka medhårs?

~Livet i byn

Helena sa...

Skicka ut gubben på landet och behåll katten i stan vet ja

Mille sa...

Han kommer nog på vad han förtjänar men han är nog för dum för att förstå det... också!!

Yvonne L sa...

Men usch så jobbigt! Om ni måste omplacera håller jag tummarna för att ni hittar ett jättebra hem åt Flisan. Det vore väl taskigt att bara låta henne bli innekatt och gå ut i koppel om hon är van att gå fritt. :(

Mille sa...

Absolut, det vill jag inte att hon ska behöva göra. Hon är 6 år och van vid att vara ute...
Vi får testa med en vecka och sedan en månad och se hur det går...Nästan så att jag önskar att de hinner ledsna då ...

Monica sa...

Karln har inget liv... Klaga på en liten fredlös katt. Han kommer att klaga på något annat när katten är borta. Kanske det blir ett barn som har träskor på sig eller att man spolar i toaletten en viss tid.
Förstår att det blir sömnlösa nätter.
Kramis

Mille sa...

Pontus tycker det är synd och Palian är jätte ledsen, så även det känns tungt.
Ibland är livet väldigt orättvist, de som är elaka får sin vilja fram och vi andra niger... Blir sur på mig själv!! :(

Ingrid sa...

Mille: Ja osten är god, lite smaklös kanske men ihop med confiten är den yummy!

~Livet i byn

Stjärnor & Champagne sa...

Näe stackare...Jag förstår precis hur du känner dig. Jag hoppas att det löser sig och du!!! Släng ut gubbjä.....
Kramkram Anne

Camilla sa...

Tack för din gulliga kommentar!

Vilket dilemma - usch va jobbigt. Tänk att det finns människor runt omkring oss som har ett så tråkigt liv att det måste gå och reta upp sej på en liten fin katt???

Sätt upp lite lappar i trappan om "gnälliga gubbar".

Hoppas det löser sej på ett bra sätt för er!

Kram till dej och missen!

Carinale sa...

Hej på dig!
Sitter och läser ikapp lite och känner så för dig och för Flisan.
Har aldrig haft katt utan alltid hund men älskar djur i allmänhet.
Sedan vi köpte hus för ett antal år sedan så har jag påbörjat operation 'kattköp' för maken.
Jag vill så gärna ha en katt i huset, en som bor här men som känner att han/hon får komma och gå som den vill.

Lycka till
/Carina